Det har gått lång tid sedan jag skrev och jag har hunnit fundera på en hel del. Jag kommer dock bara ihåg två.

1. Varför görs det så mycket dålig film i Sverige?

Jag anser att det är väldigt många svenska filmer som är ren skit. Jag menar, så dåliga att man hellre sitter och tittar in i väggen än att se filmen. Exempel på det är : Beck och Wallander. Förmodligen får jag halva svenska folket imot mig genom att skriva det här men jag skulle faktiskt hellre äta bajs än att titta på en Beck rulle.

Sedan har jag hört att det ska göras typ 13 Wallander filmer till, vad fan är det? Finns det inte oräknerliga sådana redan? Det känns i allafall som det. Har man sett en har man sett alla..

2. I helgen roade jag, min syster och våra respektive oss med att på lördag kvällen slå oss ner framför "Så ska det låta". (Nej, så ska det låta är inte jämförbart med wallander eller beck. Det är bra underhållning!)

En blond brud, en blond snubbe var gästkändisar på det ena laget och på det andra finner vi Carola "behöver inte ens nämna efternamnet" Häggqvist och Andreas Jonsson. Förvånande nog skrämdes vi inte till att byta kanal. Nu kommer ännu en åsikt som kan komma att få Sveriges befolkning att avsky mig, men är inte Carola lite obehaglig?

Det Kan inte bara vara jag som sitter och väntar på att fullmånen ska leta sig in i tv-studion och förvandla Carola till sitt rätta jag. Plötsligt förvandlas den trevliga familjeunderhållningen till ett blodbad när hon ger sig ut på ännu en bögjakt..

idag var hela mitt ansikte rödfläckigt av något jag inte vet vad det är och vårdcentralen struntar i att människor är sjuka efter klockan 12.00 och Alfons tigger antingen mat eller så ligger han i korgen och sover eller skäller på saker som ingen annan hör. Ibland blir jag så less på allting att jag bara blundar och önskar mig bort men när man öppnar ögonen efter en liten stund och finner att man är kvar i samma skit som vanligt mår man inte ett dugg bättre än förrut. Jag skriver aldrig på boken jag borde och jag läser aldrig bökerna jag vill och jag vill göra skillnad och fylla ett syfte men det verkar omöjligt så fort man tänker på det. Jag såg ett tv-program om KBT och jag skulle verkligen vilja våga betala på bussen utan att hjärtat hoppar ur bröstet och min rygg värker av att jag suttit och virkat dreads hela dagen i går. Eva och Raine kan laga vad som helst men kanske inte om man är trasig i själen men det har jag förstås aldrig frågat om. Mamma sitter alltid och pratar om saker som jag inte vet om jag lyssnar på eller inte och ibland tror jag att vag sträcker ut min hand men sedan upptäcker jag att jag bara vill ha mjölken. Eva säger ibland att jag skulle kunna sälja mina tavlor men jhag tror inte att någon betalar pengar för mina tankar i färg. Igår spelade vi alfapet också men Christian bara vinner och varför finns egentligen socialförvaltningen när de inte hjälper till. Jag vill inte slicka rumpa och jag önskar verkligen att lumpen ska sluta skicka dumma papper. Jag skulle hellre äta mitt eget bajs än att göra förnedrande saker för 2 kronor i timmen och jag förstår inte varför någon vill ta del av våldsamheter. Jag vill bygga brunnar och hus i afrika men varför är det så att det bara är folk med stålar som kan hjälpa till? Snart är det påsk och jag önskar mig påskägg eller ett nytt liv, ni kan välja själva vad ni vill ge mig. Antagligen blir det inget av de två alternativen. Mamma säger att Cathrine gymmar och jag brukar faktiskt göra pilates ibland, men jag kan aldrig bestämma mig för om jag duger som jag är eller måste bli en benget. Det är svårt med allting ofta men man får väl hålla humöret uppe genom att tänka att på .... oj, jag tappade helt tråden.