idag började christian på sitt jobb och jag var en mamma som vinkar av sin son första dagen i skolan.

- Det kommer gå bra.

- Lycka till.

- Bra kommer det att gå.

- Lycka till nu!

- Allting kommer gå fint!

- Lycka till, lycka till, lycka till

- Hej då!

- Du har väl inte glömt något?

- Har du med dig pärmen?

- Har du glömt pärmen?

- Jag hämtar pärmen!

- Här.

- Lycka till nu!

- Det kommer gå bra.

- Hej då.

- Just det, lycka till!

Ungefär så såg det ut innan Christian försvann bakom knuten.

Jag satte upp håret, klädde mig, tog på Alfons kopplet, började promenera, bytte håll när jag såg att grannen kom imot mig med sin hund, genade över den andra grannens tomt och kom ut på vägen.

Jag tittar till vänster och ser två ryggar, det är min mor och Christian som inte kommit iväg ännu för att mammas jacka är spårlöst försvunnen.

I vanlig ordning går någonting fel när det inte får gå fel. Men Christian blev bara lite försenad och chefen skrattade åt nyckelhistorien.

På vägen hem hann jag tänka tusen små tankar om allt.

summering:

Det inte är lätt att vara ensam, man kan inte få någon hjälp och inte heller få känna den varma känslan i magen efter att själv ha hjälpt någon och jag vet inte varför Evas bil aldrig går sönder och fortfarande inte vad civilingenjörer egentligen gör, de tycks finnas hyffsat många av dom och vad jag hört kännar de bra och jag tror att jag kom fram till att jag skulle kunna tänka mig arbeta med något jag inte förstår men ändå tjäna bra och jag påminns ständigt om dikter jag skrev förr i tiden och jag undrar varför de byggde om vägarna i backen och hur Christians chef ser ut. Det känns som att bilens dörrar kommer ramla av men de gör de aldrig och vad händer om bildörren öppnas i farten och bilbältet inte är på och kommer jag få ett jobb och kommer kbtkillen att höra av sig. Jag vill ringa Natalie och planera för fredagen, jobbar christian då? och jag vet inte om han kommer ihåg att fråga om dagar och löner och jag måste lyssna på weezer medan jag städar.

Om jag skaffar batterier till min mini inspelare jag fick att pappa till reporterjobbet kanske jag ska börja spela in mina tankar. Det är synd att de inte låter likadant när man säger dom högt.

 

Pappa

26 februari 2008 19:51

Alfons är så söt. Jag vill oxå ha hund. P&K

http://mcbobbe.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

på måndagarna går jag till skolan och börjar 10.15, sedan har jag en lektion följt av tre och en halv timme ingenting. jag hatar de här tre och en halv timmarna. tiden går så sakta och jag är dålig på tidsfördriv, iallafall i skolan. jag såg en fågel...

Idag gick jag upp tidigt och gjorde mig redo för resan söderut. Efter bussen från byn in till skellefteå så ställer jag mig och väntar på linje 100. Det samlas fler och fler och jag börjar misstänka att bussen kommer bli ordentligt passagerarfylld, t...

På mammas begäran gör jag nu ett försök till att börja blogga igen. För er som inte hängt med är Burträsk "hem" i åtminstonde ett år frammåt. Det är vitt ute och pendlar mellan ögonfrans-blir-till-is-kallt och rätt behaglig kyla. Idag är den okej. Ka...

Jag har inte suttit mig ner för att skriva på lång tid nu. Barnboken ligger orörd och mitt försök till en blogg har inte heller skrivits i på jätte länge. Om jag funderar på vad det här kan tänkas bero på kan jag börja med att utesluta det jag redan ...

Det har gått lång tid sedan jag skrev och jag har hunnit fundera på en hel del. Jag kommer dock bara ihåg två.   1. Varför görs det så mycket dålig film i Sverige? Jag anser att det är väldigt många svenska filmer som är ren skit. Jag menar, så dålig...